Peter:
Vilken känsla, så himla nöjd att jag fixade det, officiell tid 1.48.35. Spände bågen på förhand och hade bestämt mig för att försöka slå banrekord på Göteborgsvarvet, 1.49.47.
Första 1-2 km kändes det inte alls något vidare i benen, men tiderna visade att jag låg kring 5 min fart som var mitt mål att hålla så länge det gick. Vid första vätskekontrollen så var jag torr som sahara i munnen, men att ta sig från vänster led till höger visade sig inte vara så enkelt utan att tappa tempot, så fick avbryta och springa vidare. Efter backen innan knappa 3 km och bort till älvsborgsbron vid ca 5 km rullade det på fint och löpningen kändes enkel och passerade 5 km på ca 25.15 typ, i nivå med vad jag tänkt om det gick bra, ett skönt kvitto.
På väg upp mot toppen av bron så jag en HLK tröja och jag vinkade och hejade på Katja och fick ett hejande tillbaka. Fick lite energi och nu började lättare löpning nerför bron och fortsatt på andra sidan bron mot Erikberg med lite vind i ryggen. Första milen på 50.04 och nu började jag jämföra med tider när jag sprang på mitt pers i Köpenhamn för 1,5 år sedan och började tänka att det här kan bli riktigt bra.
Vid 12 km vid sveriges radio började jag känna mig lite sliten och nu gick det inte lika lätt längre. Hade haft några andra löpare som jag sprungit kring som jag nu började tappa ryggen på och de gled iväg sakta. Började få lite negativa tankar men tänkte bara att hålla tempot. Klockan visade att jag fortsatt höll bra tempo, men tankarna på pers kändes nu avlägsna vilket jag inte på nått sett hade kalkylerat med innan loppet så jag var nöjd att tempot ändå fortsatt var högt. Km14 uppför bron gick riktigt fint visa klockan och på väg ner mot 15 km skylten så tog jag en liquid. 15 km på 1.15.49 och jag låg en bra bit före schemat.
In på avenyn och nu började jag känna krampkänningar i vaderna. Nu började jag kalkylera för att se vilken fart jag kunde sjunka igenom till och ändå klara banrekordet. Borta vid Poseidon så började vaderna kännas väldigt oroande och det hög till, sänkte tempot lite till för att jag inte skulle dra på mig kramp. Sen var det bara en lång plåga och försök att hålla krampen borta. Kilometerna tickade saktare förbi och allt kändes längre. Började gå kort vid vätskestationerna för att ge vaderna lite återhämtning.
Över den lilla bron och där kom 20 km, såg att jag skulle klara banrekordet och fick lite energi av det och att det nu bara var en km kvar, kom igen nu. Höll bra tempo och fick till en liten halvtaskig spurt på stela vader som nu höll på att explodera och händerna upp i luften, i mål, nytt banrekord, yes. Jag är tillbaka, så känns det nu, så jävla härligt att kunna prestera ordentligt på ett sånt här tufft lopp efter alla problem som varit efter diskbråcket.
Hans R:
Göteborgsvarvet genomfört för tionde gången. Målet var att försöka hålla ett tempo på 5 min/km. Lyckades bra upp till 15 km men efter det gick luften ur mig. Benen blev tunga och kroppen började att sjunka ihop. Stannade vid varje vätskekontroll som var kvar efter banan för att fylla på med energi. I slutändan är jag nöjd med min tid.
Det som jag tycker är jobbigaste med loppet är det så många löpare runt omkring en och sträckvis ganska smal bana. Det är svårt att hitta sin egen rytm och man måste hela tiden observant så att det inte händer någon olycka.
Mattias, min son(röd tröja) sprang för andra gången tyckte efter loppet, självklart ska vi springa 2016.
Katja:
Så var mitt andra, och sista (jag och Johan har lovat varandra det nu), Göteborgsvarv gjort! Det här med att springa lopp är för mig verkligen som att slungas mellan himmel och helvete… Själva upplevelsen igår med allt runt om loppet var magisk! Publiken är fantastisk, banden är bra, antalet deltagare är fascinerande och engagemanget från alla ideellt engagerade är verkligen häpnadsväckande!!! Men alltså, att springa 21 km är inte så himla kul alla de 21 kilometrarna… (förlåt om jag svär i kyrkan…)
Som en liten sammanfattning av löpningen kan jag väl säga att första 15 gick ganska bra tyckte jag (om än att jag inte var helt positiv mentalt hela tiden då heller men fysiskt kändes det iaf bra), men sen tog Avenyn död på mig i år igen och sista 4 kilometrarna var en ren pina! Min målsättning var dock under 2 timmar och det klarade jag, så väl i mål var jag oerhört nöjd och glad!
För att ta lite mer detaljer:
– Jag verkar ha sänkt mina steg för jag sprang och trillade (självförvållat) på väg upp mot första bron.
– Första bron var lång och skitjobbig, men kul iaf när Peter sprang förbi och hojtade lite innan han kutade vidare.
– Jag hittade en bra rygg som jag hängde på i ca 7 km på Hisinge-sidan, så mycket lättare det är att bara mala på då.
– Fram till Avenyn fungerade det ganska bra att mentalt bara se fram till nästa ”vattenhåla”. Jag tillät mig att gå några steg vid vätskepauserna för att jag säkert skulle få i mig vätskan. De där stegen blev dock fler och fler ju senare i loppet vattenstationen låg…!
– För att inte riskera att magen skulle slå bakut hade jag bestämt mig för att bara dricka vatten under loppet. När jag kände mig helt dränerad på livskraft efter Avenyn (och dessutom började frysa lite) chansade jag och tog sportdryck när det erbjöds vid 18 km. Lite magknip blev det, men tror kanske ändå det var rätt beslut för jag klarade att hålla ihop loppet hjälpligt iaf.
– De första 5 km gick snabbare än jag tänkt och de nästa 5 km gick snabbare än vad jag trott, men de gjorde det utan att jag ”tryckte på” så jag tänkte att det bara var positivt att ha lite mer att gå på till slutet. Det kan ha varit fel tänkt…
– När jag tittade på min klocka och såg att jag höll nästan 8 min/km tempo i första motlutet efter Avenyn trodde jag aldrig att jag skulle klara mig under 2 h denna gången heller! Jag rörde ju mig i stort sett inte ens framåt och då var det ändå nästan 4 km kvar.
– Det bästa med att klara min målsättning, var att Johan också klarade sin! Delad glädje är dubbel glädje!!!´
Så, nu har jag gjort de loppen jag var anmäld till så då är frågan vad nästa målsättning ska bli…
Johan C:
Äntligen har jag klarat mitt mål! Officiell tid 1.48.49. Jag förbättrade mig från 2.01.14 på Göteborgsvarvet 2014. Nytt personbästa på halvmaraton dessutom (tidigare 1.50.23).
Missade lite i starten och kom iväg bland de sista i startgrupp 4. Tror att det var ca 500 meter med löpare framför mig när startskottet gick. Blev lite stressad av det men tempot var bra så jag behövde inte sicksacka alls. Försökte ta det lugnt men drogs med i tempot. Kändes lätt och stark. Tog det lugnt i alla motlut men höll ändå 4.50 tempo utan att det kändes ansträngt. Första 5 km på 24.11.
Fortsatte i samma tempo även nästa 5 km utan att ligga på. Körde på Hasse Broomes tips om att springa på klockan första milen och sedan på känsla. Siktade på 49 på milen men tror jag hade minst 30 sekunders marginal till det.
På km 11 kom plötsligt lite mer motvind stundtals och då började det plötsligt bli lite jobbigt. Kunde hålla bra tempo fram till km 13 och då började det bli riktigt jobbigt (som vanligt). På andra bron tog jag en gående paus för att dricka lite gel och kunde mobilisera lite nya krafter. Efter detta drack jag nog på alla vätskestationer och passade på att gå lite samtidigt. Ut på avenyn var det riktigt jobbigt. Brottades med det mentala och trodde inte jag skulle gå under 2 timmar. Lyckades dock hålla mig springandes för utom i vätskepauserna. Den stora skillnaden mot tidigare var att när jag sprang så höll jag ändå OK tempo runt 5:15. Tidigare har jag släppt det fullständigt.
Km 15-19 bestämde jag mig för att aldrig mer springa ett lopp och framförallt inte Göteborgsvarvet. Hade det oerhört tungt. När jag passerat km 19 gick det upp för mig att det snart var km 20 och då är det bara en km kvar. Det orkar jag! Kunde inte öka då vaderna var nära att krampa men jag kunde i alla fall bita ihop. Det gick också upp för mig att jag kunde sätta personbästa så fick till en liten spurt på slutet. Kräkte på sedvanligt vis efter målgång (fångades väldigt fint på TV-bilderna dessutom).
Nu gick det uppför mig att jag gjort en bra prestation och lyfte händerna i en segergest! Äntligen! Femte gången gillt! 🙂
